..livet i Karamellhuset rullar på..

Dop i helgen.
Det gick så bra att det känns som att det inte finns något att skriva om.
Inga dråpligheter what so ever.
Dopklänningen satt lagom korvigt på. Ida var glad och tyst (!) hela tiden.
Prästen var lagom töntig och höll gudstjänsten kort. Alla släktingar och vänner var på plats (ja nästan iallafal).
Acki sjöng så vackert att tårarna närapå föll. (Kan varmt rek. "fem fingrar" (Peter Le Marc) som doplåt. Aerosmiths "I dont wanna miss a thing" var ochså môcket varmt och fint sjungen).

Efterföljande kalas hemma hos oss gick finfint, fullknökat med 25-30 gäster.
Det enda som pajjade var brödet som blev bränt i ugnen och barbapappa som läckte kulor. Kudden alltså.
Pallade tydligen inte trycket från 6 ungars ivriga kramande.
Förresten, återkommer med lite dopbilder.

Mormor Stina kom redan på fredagen och det var mysigt att ha henne här.
Jag hoppas att hon får finnas hos oss i många år till så att Ida får lära känna sin sköna mormorsmor.

Hon är rolig Stina, " äsch sluta amma och ge tillägg- det är väl bara jobbigt för dig att amma".
Hon berättade lite om min morfar som jag inte visste om, han var tydligen väldigt svartsjuk.
Stina har alltid varit poppis, hos gamla som unga..
Min morfar Kalle var driftig, ägde en fiskkonservfabrik och senare en fiskerifirma (dem köpte bl.a upp färsk fisk i saluhallen i Göteborg som sedan såldes vidare till olika restauranger). Han älskade fisk Kalle.
Morfar dog 1994, tolv år tidigare blev han sjuk, fick en hjärtattack och han blev sig aldrig lik efteråt.
Stina träffade aldrig någon ny man, trots flera beundrare- en viss Gunnar erbjöd henne 1 miljon om han fick flytta in hos henne "men om jag tröttnar på dig då vad händer då med miljonen" hade Stina skrattat "den får du behålla såklart" hade Gunnar svarat då.
Ja jäklar.

Idag kom monteringsgubbarna med braskaminen.
Dem hade en boxer som satt och såg ledsen ut i bilen så jag & Ida tog en liten skogspromenad med honom.
Man har blivit väldans bekväm märker jag, nästan glömt av dem dagliga hundpromenaderna nu när man är utan vovve..men lagom till jul kommer det bli ändring på det (förhoppningsvis).
Återkommer i ämnet.

Nu kommer Dan hem, ska ut och luncha. Vågar inte kika upp på övervåningen, för att se hur det går med kaminen- tänk om det fattar en decimeter så dem måste göra ett nytt hål i golv/taket (tack Annika!).

Den som lever får se...