Jag vaknade till och kände att något var annorlunda.
Tände lampan- och vad ser jag då om inte valpen som liksom ligger och kurar ihop sig vid min mage.
Hur hamnade den där? Inga hundar i sängen hade vi ju lovat varandra.
Jag gnuggar mig i ögonen, är så trött efter att Ida hållt mig vaken.
Valpen ser lite konstig ut fast samtidigt välbekant.
Den gnyr och jag blir plötsligt irriterad, komma här och väcka mig, jag är så j-dra trött.
Men valpen ger sig inte utan sparkar på mig med sina små tjocka ben.
Uppenbarligen är den i behov av att kissa.
Jag suckar och tar den runt magen och går ner i hallen och sätter på den Sigges gamla vita kristallhalsband.
Det där som jag aldrig använde för det kändes lite fjantigt på Sigge med ett vitt kristallhalsband (förlåt Maria!)
Iallafal, jag trär halsbandet på valpen och noterar att den har Dans ögon och är inte näsan lik Idas.
Jag skrattar, det är ju bara för knäppt.
Valpen har även på sig Idas rosa pyjamas, fast den täcker liksom inte baken helt, utan den korvar sig på ett högst osnyggt sätt.
Strunt samma tänker jag, är nu riktigt irriterad och vill helst bara hoppa i sängen så snart som möjligt.
Kommer på att att jag måste ta med bajspåsarna ut. Fan.
Traskar ut med valpen under armen och bajspåsar i högsta hugg.
Det är kyligt ute.
Kikar ner och inser plötsligt med fasa att det är lilla Ida som går där på den smutsiga kalla gatan, på sina bara händer och med dem små skära fötterna i backen.
Och här någonstans vaknar jag till alldeles kallsvettig.
Inte klokt vad knäppt man kan drömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar