Dopet

Jag ville hellre ha en namngivningsceremoni hemma eller på något annat fint ställe.
Tänkte att jag inte är så värst mycket för kyrkan (tänker mest på begravningar) och att det känns för stelt och trist där.
Men så är vi konstigt nog två om att ha tillverkat denna underbara unge.
Och han med storforsgenerna, tyckte annat.

Därför bär det av till en faktiskt väldigt mysig liten kyrka nästa helg.
Bebis ska doppas i samma skål som pappsen nämligen.


Vi kommer vara ganska många. Prästen är ung och lite töntig (jag vet jag har fikat med honom). Perfekt med andra ord.
Vi kommer att ha en fantastiskt duktig sångerska och gitarrist. Beroende på Idas på humör, kommer några olika låtar att sjungas. Jag kommer att börja grina såklart. Inte bra för sminket.
Ett par konventionella melodier men även kanske någon mer fräschare sak står på menyn...återkommer om musiken efter dopet.
Jag hoppas att det inte blir ett dopp, förresten.
Jag får konstiga bilder framför mig, om hur prellens grepp liksom lossnar och hur Ida åker huvudstupa före ner i dopfunten.
Aj, aj, aj.

Iallafal, jag har kommit fram till att det nog kommer bli mycket trevligt. Vi ska samlas och äta en bit och dricka ett glas vin, hemma i Karlstad efteråt. Stina, min kära gamla mormor (78 år men känns som 60 år) och numera gammelmormor, kommer säkert hålla låda i vanlig ordning. En riktig krutgumma det där.
Môcke trevligt som min söta sambo skulle påpekat.

Och idag söndag kommer farmor Enqvist. Hon har putsat, tråcklat och förstorat den gamla dopklänningen så att den ska kunna rymma Idas ymniga bebiskropp. Så idag blir det mannekängande.

Nu ska jag faktiskt upp en våning och pussa lite på just denna goa kroppshydda.
Finns det någor mysigare än en varm, småtjock bebiskropp?

Ha en fin söndag.