Jag måste börja städa. Sixtens vita hår på heltäckningsmattan och resterna av hans tennisboll och utanför ligger hans bästaste gummiboll, den gula som bara kostade 10 kr men som man kunde pilla in små godisbitar i.
Vid ytterdörren står hans sovkorg och väntar på att åka till tippen, fyndet från Plantagen som egentligen är till för en krukväxt men som istället värmt 7 kg vithårig vovve vid TV:n i vårt sovrum.
Korgen har liksom inte riktigt ännu velat pallra sig iväg till återvinningen.
Bloggen, den måste ochså rensas. UT med det gamla, in med det nya! Konsumtionssamhället hejjar på. Jag vill hitta hundhår i kaffekoppen och kletiga hundshampoflaskor i duschen, basta.
För att komma över den lilla vita krävs en ny familjemedlem. En gång hundmänniska, alltid hundmänniska.
Jag älskar promenaderna tre gånger om dagen, i ur & skur. Det visste jag nog inte på riktigt förrän jag inte längre hade dem.
Med bebbe och vovve vid min sida är jag hel!
Så just nu är jag inte speciellt hel.
Funderar därför på en sådan här:
Men vågar man? Tänk om den blir skotträdd eller bestämmer sig för att äta upp bebis?
Med varje hund kommer en avlivning, lite krasst är det så. Och det gör ont.
Men man har så fantastiskt mycket ut av dem där fyrbenta hårbollarna så nog är det värt det iallafal.
Och bebis ska tidigt få lära sig att umgås med djur, att inse att det kräver jobb men att hon alltid kommer att ha en kompis att krama när inte mamma eller pappa räcker till.
Idag ska det inte bli några tårar, idag ska vi till Jimpa och spana in lille Jonathan. Blir trevligt!
Kanske hänger sköna Anna med? Innan det ska vi väl rösta. Eller efter. Jag röstar i år med hjärtat..och höjjer en röst för att vi alla ska tänka lite mer på varandra och lite mindre på oss själva i detta val.
Men nu. Städa. See ya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar