Premiärnerver!

Visst ser ni. Nu är stunden kommen. Idag skrivs det första men icke det sista inlägget taget direkt ur mitt händelserika "hemmamedbebbe" liv. Iromisk?Tja kanske lite..Iallafal..det som hängt kvar efter dagens lunchpromenad är det här med svordomar. Det är liksom laddat på något vis. Att vara småbarnsmamma och att svära är väl lite av ertt nono! Men kom igen.Finns det något skönare på tungan än ett rungande "JÄVLARRRR!!!" då man kör tån i hyllan. Skulle väl vara en Fazer chokladkaka då.Men det kan man ju inte köra in imunnen varje gång man slår sig. Nä- idag tycker jag vi hyllar f*n, j*vlar, f*tta och alla deras vänner. Skål på er och återigen, väkommen hit!